December
Kapitel tolv av tolv är nu här, sista månaden på tvåtusenfjorton, dom allra sista trettioen dagarna. Jag är faktiskt lite rädd av hur fort tiden har gått, det känns lite som om jag inte varit med på ens hälften av den. Jag kommer välkomna tvåtusenfemton med öppna armar trots att den kommer lite väl tidigt.
Snart lämnar vi tvåtusenfjorton bakom oss, året min dotter firade sin första födelsedag, det år hon lärt sig prata en del ord och lärt sig gå, det året jag tog mitt körkort, det året vi hämtade hem Lincoln. Listan kan bli lång av vad som hänt som varit betydelsefullt för mig, men jag lämnar den så